när jag nu har valt det angenäma läraryrket så blir det lite andra bullar så att säga, vilket jag har märkt av idag. att vara småförkyld är väl okej, det finns ju alltid vännerna ipren, ibumetin eller treo som kan få mig att fungera någorlunda som vanligt. men när förkylningen sätter sig på rösten, då blir det värre. i min strävan att få ut så mycket som möjligt av min vfu, och att få närvara vid nationella proven som jag hittills alltid lyckats missa, så gick jag ju till "min" skola igår. liiiiite för tidigt kanske jag ska erkänna så här i efterhand. i morse när jag vaknade mådde jag pyton, och min röst har gått från att vara MYCKET ansträngd till att knappt existera så här på kvällskvisten. när jag skulle prata lite med en kollega på eftermiddagen så fick jag knappt fram ett ord, men som tur var förstod han mig ändå. 

hur som. dagen har gått. jag har klarat av den i och med att torsdagar bara har en lektion på schemat. på förmiddagen satt jag och vaktade på nationella provet, sedan fick jag planerat en hel del inför de uppgifter som ska göras innan terminen är över. på slutet av dagen höll jag dock en lektion, men där skulle eleverna självmant leta information i datasalen angående de klassiska och ljuvliga författarna. jag blir genuint ledsen när jag inser att de inte begriper vilka människor det är de ska ta reda på fakta om. vilka verk det är de ska arbeta med, och hur dessa verk egentligen skulle kunna fungera lika bra i modern tid. men det påpekade jag ju även igår. annars har det faktiskt inte hänt så mycket idag. det känns som att de flesta på hela skolan springer omkring yra som höns, antagligen för nationella provet. som kan lämna en hel del att önska kan jag tycka, om jag får lov att sticka ut hakan. förstår poängen med att man måste kunna mäta någon slags allmän kunskap då bedömning idag ska vara individuell. men, som vi har diskuterat i mitt arbetslag, varför får vi då lära oss hur man gör när man jämför med andra? diskuterade även bedömning med samme kollega som nämndes innan idag, eftersom  jag fick askultera på hans lektion, hur lite vi som lärarstudenter får med oss angående bedömning i vår utbildning. och, att det är något som lärarutbildningen får mest kritik av, över hela landet. jag känner mig extremt osäker på bedömning måste jag erkänna, trots utformandet av matris och så vidare. det känns tyvärr som att de allra viktigaste bitarna i hela utbildningen har kommit nu på slutet, och får endast 7,5 poängs utrymme. det är i och för sig positivt att det kommer på slutet, då ligger det färskt i minnet. jag ser även poängen med det upplägg på programmet som miun har. men, det finns så mycket mer att önska. däremot är den här bloggen inte rätt forum för detta. 

i övrigt har jag börjat tänka lite på mette fjelkners förslag till oss svenska lärare, nämligen att lära sig danska och leta sig över sundet där de har stor brist på gymnasielärare. och MYCKET, det vill säga MYCKET högre lön. intensivkurs i sommar någon?