i en av klasserna som min handledare har i svenska håller de på med redovisningar av en artikelanalys som de har jobbat med i flera veckor. förra veckan gjorde 2 av 5 sin redovisning, idag gjorde 5 av 5 varav 1 fick ett godkänt. resten fick IG. skrämmande vad jobbigt och frustrerande det kan vara som lärare ibland när det framgår så klart vad eleverna prioriterar, eller snarare vad de INTE prioriterar. där finns så mycket att jobba med. 

lite senare på eftermiddagen hade ett samtal med en elev som läser engelska c för en annan lärare och är missnöjd med sitt betyg. en elev som, kan vi säga, inte mår så bra. prestationssjuk skulle jag vilja kalla det. extremt kontrollbehov. anorexia eller någon annan ätstörning, och en ständig strävan efter MVG. en snabb analys efter en timme. så fruktansvärt tragiskt. jag blir så ledsen av att se det. 

här har ni tecken på två situationer som verkligen skiljer sig från varandra. extremiteter åt båda hållen. varför kan inte de elever som inte orkar försöka tänka lite framåt, hur det kommer gå lite senare, efter gymnasiet om de får IG i alla ämnen och skolkar mer än de är i skolan? och varför kan inte elever som kräver så mycket av sig själva att de blir dödligt sjuka på kuppen inse att det finns annat också? ett liv utanför skolan? 

såna här problem kan man inte lösa som lärare tyvärr. det krävs djupare kunskaper än så. psykologiska kunskaper. det värsta är bara den känslan av maktlöshet som sveper in i mig och lämnar ett stort tomrum. men det är även stunder som dessa som får mig att inse att jag har valt rätt som valt läraryrket.