om det någonsin kommer att gå att undvika att inte jämföra elever när man bedömer? vi har diskuterat det på skolan, och funderat över varför vi fått lära oss hur det har varit innan, när man SKULLE jämföra elever, och bara hade visst många, g:n, vg:n osv. eller då kanske det var 1-5? hur som, det ska ju inte gå till på det viset längre. idag har jag haft lektion mellan 8-9, 12-13 och 16-17. ni kan ju räkna ut ganska snabbt att det blir många håltimmar där. till en början hade jag tänkt sitta och förbereda min power point presentation, samt skriva ner intervjun jag gjorde med rektorn igår. men nej, det hansn inte med. jag har suttit exakt hela dagen med elevernas uppsatser från nationella provet i engelska b. och j-ar i min lilla låda vad många det är!!! helt otroligt, inte undra på att de flesta språklärare är osynliga de här veckorna, och när jag väl ser dem springer de runt med paniken lysande i ögonen.
det har iaf återigen varit mkt lärorikt med den här rättningen. och samtidigt som en del elever är riktigt usla på att skriva har en del överraskat mig positivt. verkligen! jag har nämligen rättat deras hör- och läsförståelse också, vilket mer har speglat vad de presterar i klassrummet. men här, knappt ett enda misstag! och det är så himla roligt!!! jag har ju fått nöjet att umgås med de här eleverna nu under flera veckor under våren, och ser dem nästan som mina egna, så det gör det extra roligt.
igår hade jag även ett givande samtal med en elev som tar studenten om några veckor. och jag blir verkligen förvånad, återigen, över hur begränsade de tror att de måste vara över sin framtid. hon uttryckte sig som så att hon kommer sakna rutinerna som finns i skolan, att träffa sina kompisar osv. jag frågade om hon inte trodde att det skulle komma nya rutiner, och tänkte för mig själv, att vänta du så kommer du få se på rutiner....
men, det var högskola, "bil och sånt", och sen KANSKE fundera på att resa. jag berättade lite om min brokiga väg till där jag är idag och fick henne förhoppningsvis att inse hur pass många möjligheter hon har. hon blev även chockad när jag berättade att jag är 32 år och fortfarande gammal. för att citera: "shit asså, jag trodde aldrig du var 32 år! jag tänkte när jag såg dig att yes, här kommer äntligen en lärare som klär sig modernt och inte köper kläder på maxi".... och jag undrar fortfarande, tror hon att vi gör det när vi är 32 år gamla, eller när vi beslutar oss för att bli lärare?
som jag nämnde kanske här tidigare, men även till en kollega idag, ibland önskar jag verkligen att jag skulle kunna minnas hur jag tänkte och resonerade själv kring skola och ansvar när jag var 16-19 år?